Att bli foralskad i ett land

Sista tiden i Vietnam var harlig. Dagen innan vi lamnade Dalat, fick vi uppleva en helt fantastisk dag pa den vietnamesiska landsbygden. Dar svischade jag fram pa en motorcykel, bakom en riktig livsnjutare till man. Under den dagen fick vi gora allt fran att skada ut over tusentals grona "terasses" till att klamma pa laskiga larver pa en silkesfabrik. Da och da slog det mig att luften var sa... indisk pa nagot satt. Den torra, rokiga luften som jag inte gar att sluta alska.

Malaysia, Malaysia, Malaysia. Damer och herrar, folk och fan - har vill jag leva och har vill jag bo. Nar man ligger pa en folktom "Robinsson-strand" och lyssnar pa Bo Sundstroms ljuva, norrlandska stamma som sjunger om allt som hor vardagen till, sa kan man inte annat an att fraga sig sjalv om livet nagonsin varit eller kommer att bli mer okomplicerat an sahar?

Nej.

Karlek vid forsta ogonkastet brukar man visst kalla det. Vem kunde ana att det faktiskt inte var annu en uttjatad myt? Det hela borjade nar vi anlande till sjalvaste huvudstaden, Kuala Lumpur, eller "KL" som vi fatt lara oss att den pa modernt vis heter. Innuti en taxi lat jag mig fullkomligt och total overrumplas av omgivningen. Hoghusen reste sig som berg runt omkring oss, sparvagnar (monorails) svavade over vara huvuden och som for att gora forsta intrycket annu lite mer brutalt regnade det och blixtrade det. Jag som egentligen aldrig gillat rikigt stora stader speciell mycket, stod fran och med den stunden helt chanslos.

Det drojde inte lange innan jag fick upptacka nya sidor av detta land. Sidor att falla annu mer villkorslost foralskad i. Efter bara en natt i KL begav vi oss namligen till on Pulao Tioman, som man nar efter nagon timmes batresa ut i sydostkusten. Har har karleken grott och frodas okontrollerat. Sol och bad dag efter dag och ja, mycket mer an sa har vi faktisk inte gjort. For mig har det blivit lite som en retreat, sahar i slutet av resan. Jag har insett de senaste dagarna att det ar precis vad jag behovt - tid att bara reflektera over det som vart och over det som vantar dar hemma.

Vi har forflyttas oss runt pa denna o i ungefar en och en halv vecka och spenderar nu var sista dag har, innan vi tar oss tillbaka KL. Man kan tycka att jag ar knapp, som inte spenderar vartenda timme av var sista dag pa stranden, men jag kanner att mitt rodbranda ansikte faktiskt kan behova bade en och tva dagar i skuggan.

Manniskorna ar sa goa och trevliga har. Det finns liksom inga problem. Nastan lite som i Indien, forutom att manniskorna har inte verkar lika angelagna om att forsoka lura oss hela tiden. Har gar allting med ett leende och det kanns som att det kravs en hel del for att humoret ska sjunka. Till exempel larde vi kanna tva helt underbart skona man som jobbade pa restaurangen dar vi bodde pa vart senaste stopp har pa on. Manniskor med harligare humor far man leta efter. En kvall bestamde sig en av dem for att "para ihop" mig och Emma med en annan svensk tjej. Planen gick ut pa att placera oss vid ett bord och ge oss en kortlek. Just as simple as that. Och planen fungerade. De senaste dagarna har vi namligen utokat vart lilla resesallskap med en harlig stockholmstjej som heter Nathalie. Innan dess spenderade vi nagra dagar i byn "ABC" med tre tjejer fran Falun. Ja, svenskar och norrman verkar ha invaderat denna o. Lite som Vang Vieng.

Nu ska jag traska till stranden for att ta mig ett dopp. Har ar faktisk vattnet kallt och skont, for en gangs skull. Vadret hemma i Sverige var tydligen fint. Se till att det haller i sig. Annars kanske jag aldrig klarar av att lamna detta land, mitt livs karlek.

Peace. Malin