Jag vill minnas att jag avslutade forra blogginlagget med nagonting i stil med "imorgon aker vi vidare till Vang Vieng och provar pa lite tubing", vilket var precis vad vi gjorde.
Efter en lang och skumpig busstur genom hoga berg och djupa dalar anlande vi sa smaningom till denna lilla by. En partymetropol i miniatyrformat, mitt ute i ett idylliskt, laotiskt... ingenstans. Har var turisterna fler an invanarna och komiskt nog var de flesta svenskar. Vi fragade oss manga ganger vart motivationen lag hos dessa party-turister? Varfor aka till andra sidan jorden for att traffa svenskar, annu fler svenskar och mojligtvis lite engelsman? Efter bara nagon dag i Vang Vieng var svaret ganska sa uppenbart. Denna by har namligen tva vinnande koncept - tubing och alkohol. Tydligen tva anledningar som rackte for att ta sig anda hit.
Det fanns tva motesplatser for alla turister i denna by:
Motesplats nr.1 - Tubingen, kort sammanfattat en kombination av vattenlek i badring och alkohol i mangder.
Motesplatsnr.2 - Q-bar. Baren dar alla samlades for att sammanfatta dagens bravader pa tubingen over nagra drinkar som serverades i nagot sa elegant som hinkar, sk "buckets".
Jag tankte det faktiskt manga ganger, att jag hatade men alskade denna plats. Hela byn holls uppe pa pelarna av ett valdigt tragiskt koncept. Samtidigt var det ocksa har vi cyklade och klattrade runt i magiskt stora och haftiga grottor och badade i kristallklara laguner. Det var aven har vi fortsatte att umgas med var lilla slowboatfamilj; Kjersti, Georgina, Joohung och Oscar och det var har de visade Vanner-avsnitt pa resturangerna och cafeerna hela dagarna.
De sista dagarna i Laos spenderade vi i Vientiane, landets huvudstad. Som sa manga andra platser i Laos ar denna stad pa nagot vis helig vilket gjorde att den hela tiden praglades av ett valdigt patagligt lugn. Klockan elva pa kvallen var gatorna folktomma, de flesta barerna stangda och hotellreceptionerna morklagda.
Det slog mig hur liten denna huvudstad var, nar vi plotsligt en dag tittade pa kartan och insag att vi pa bara nagra fa timmar hade cyklat genom hela Vientiane.
Efter en lang resa utan nagra riktiga traningspass suktade vara kroppar efter lite motion och vi spenderade en hel dag pa ett flott gym. Forutom diverse gymmaskiner och laotisk massage provade vi blandannat pa aerobics, som leddes av en hyperaktiv och brutal kvinna. Resultatet av denna dag var ett gott samvete och nagra dagars olidlig traningsvark.
Bowling och matlagning under ledning av en gullig laotisk tant hann vi ocksa med under vart sista stopp i Laos.
Jag befinner mig alltsa nu i Vietnam. Ho Chi Minh City, aven kallad Saigon, var den stad som valkomnade oss till detta land. Intrycket av denna stad var enormt, da detta var den forsta "vasterlandsaktiga" storstaden vi kommit till pa resan. Det ar en sadan dar storstad dar neonljusen standigt lyser. Som konstant dranks i ett dovt, mysigt muller fran bilar och miljontals motorcyklar. En sadan dar storstad som gor att man kanner sig valdigt, valdigt liten. Som gor att hemlangtan kanns lite mer konkret. En sadan dar storstad man drommer om att bo i nagon gang i livet.
I Saigon blev vi varmt omhandetagna av en vietnamesisk familj som givit oss bade foda, husrum, guide genom staden och trevligt sallskap. Bade pappan, som ar den gladaste mannen denna varlden skadat, och sonen i familjen ar fore detta studenter till Emmas farmor Ulla, som varit en liten mellanlank i var kontakt med dem tidigare pa resan. Stort tack for det!
En liten rolig sak att tillagga ar att vi sprang pa Isabella Windolf, Sofie Karlsson, Annie Rostedal och Elina Lundstrom pa en resturang mitt i Saigon Centrum och vi hade en lang och trevlig middag ihop. Det ar svart att riktigt smalta nar sadant hander. Det ar inte rimligt att stota pa nagon sadar i Vietnams storsta stad.
I torsdags nar vi klev pa bussen som skulle ta oss till strandparadiset Nha Trang, blev vi makta overraskade. Vi stod langst fram i detta fordon och blickade ut over nagonting som liknade ett femstjarnigt hotell. Vaningsangar med rena lakan och gyllene kuddar. Da borjade vi alska Vietnam annu lite mer an forut.
I Nha Trang stannade vi bara tva korta dagar, men hann under denna korta tid fa en liten semester i semestern. Vi tillbringade nagra timmar pa sk "postcard-beaches" och foljde med pa en battur som bjod pa snorkling och annu mera bad och sol.
Harligt! Nar jag skriver detta befinner jag mig pa "Peace Cafe Hotel" i centrum av staden Dalat. Bussresan hit var, som alla vara senaste bussresor, svinlande vacker. Dalat ar en kyligt tempererad stad som ligger hogt uppe bland de vietnamesiska bergen. Vackert. Lattnaden att komma till detta lilla hotell dar vi nu ar var stor, da det igar var i princip omojligt att hitta nagonstans att bo. (Det ar tydligen nagon stor public holiday nu).
I natt fick vi bo pa ett snuskigt, dyrt sk minihotell som paminde tragiskt mycket om forsta natterna i New Delhi. Det var mogligt och luktade korv. I vart rum fanns tva stora dubbelsangar. Nar vi krop ner i vara reselakan for att sova, livradda for att vidrora sangmadrassen, lag vi i en av sangarna. Den andra sangen hade vi stallt framfor dorren, for att ingen skulle kunna ta sig in. Resekniven hade vi ocksa placerat lattiljangligt vid foten av sangen.
Imorgon satter vi oss bakom varsin "easyrider", motorcyklist, som ska ta oss runt pa Dalats slatter. Vattenfall, kaffeodlingar och besok i minioritetsbyar har utlovats och vi ar forvantansfulla over detta lilla aventyr.
Pa onsdag tar vi oss tillbaka till Ho Chi Minh for att om nagra dagar lamna detta land for ett nytt - Malaysia.
Langtar efter er dar hemma. Vi ses snart! Peace. Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar